Mitt hästintresse har nog funnits ända sedan jag var liten och fick min första ponny av min far. Det var en lite svartskäckhingst av rasen shetlandsponny som hette Vilke och för att göra den historien kort så kan man säga att det var hin håle själv personifierad i en häst.Han passade in på beskrivningen sparkar i ena änden och bits i den andra.
En normalt funtad människa hade nog blivit avskräckt för resten av sitt liv vad gäller shettisar, men åren går och många andra hästar passerar revy mest arbetshästar som ardennrar och nordisar. Sedan blev det en liten dotter som ville ha en häst och snäll som man kan vara ibland så tyckte jag att en liten ponny kunde vara bra att börja med. Efter mycket om och men så hittade jag precis vad jag letade efter, några snälla och lugna shettisston och  en var dessutom dräktig så det var en bonus. Titta kunde man väl göra i alla fall. Sakt och gjort vi styrde kosan mot Kumla till min "mentor" vad gäller shettisstammar idag. Britt-Marie som hon heter mötte upp och på något konstigt vis åkte vi hem med 3 shettisar i bagaget och började undra vad man gett sig in på nu. Men så här efteråt så kan jag nog säga att en bättre start på mitt och föresten hela familjens shettisliv kunde det nog inte ha blivit. 
Nu har vi kommit så långt att vi har 8 ston  och en avelshingst så man kan väl säga att det har gått åt rätt håll den här gången. 
Vi inriktar väl oss mest på avel och utställningar för våra hästar som jag tycker är väldigt roligt och där det har gått bra för oss med en hel del rosetter att hänga på väggen.